Stabilt, men inte extraordinärt

Susanne Nilsson
Foto: Susanne Nilsson

Det var inte Sweden Rocks bästa år, men inte det sämsta heller. Ett år som alltid fyllt av bra musik, men inte något som stod ut.

Den 31:e upplagan av Sweden Rock avslutades under lördagen. Att festivalen varit något slags mellanår, baserat på de artister som spelat, kan nog de flesta hålla med om. I fjol var det 30 års jubileum och bokningarna var i världsklass med arenabandet Iron Maiden som var uppbackade av Mötley CrüeDef LeppardPantera och många fler. Förstå mig rätt, Alice CopperEvanescenceW.A.S.P. med flera är fantastiska artister, men når inte hela vägen upp till förra årets nivå. Samtidigt handlar Sweden Rock inte enbart om musiken, för många besökare handlar det lika mycket om gemenskapen och den unika stämning som gjort att festivalen överlevt i över tre decennier.

Svensk gitarrist

Bruce Dickinson, som spelade på Sweden Rock förra året med sitt Iron Maiden, återkom i år till festivalen som soloartist med The Mandrake Project Tour. Med sig hade han bland annat sin svenske gitarrist Philip Näslund, som Nongrata fick en pratstund med några timmar innan de gick upp på scenen. Ett samtal som gav upphov till flera aha-upplevelser. Intervjun publiceras i en separat artikel. Philip är mindre känd för den stora publiken, trots att han producerat låtar som sålt platina, producerat och skrivit låtar åt stora artister som Pitbull, Paul Gilbert (Mr Big) och Leona Lewis.

Bruce Dickinson och Philip Näslund. Foto: Susanne Nilsson

På väg upp i karriären

Ett av de mindre kända banden i år, som definitivt är på väg uppåt i karriären, är rockbandet Lucifer. Gruppen bildades i Berlin år 2014 av frontpersonen och sångerskan Johanna Sadonis, som är den enda kvarvarande originalmedlemmen. Trummis i bandet är Nicke Andersson som också är känd från Hellacopters och Entomed. På gitarr hittar vi Martin Nordin och Linus Björklund och basens tongångar står Harald Göthblad för. Lucifer spelade tidigt på dagen och fick aldrig riktigt komma till sin rätta, trots att de gjorde en stabil och rockig konsert med en ständigt växande publik. Lucifer kommer garanterat spela på någon av de större festivalscenerna i framtiden, något de förtjänar. Nongrata fick en exklusiv intervju med Lucifers sångerska och trummis, även denna kommer att publiceras i en separat artikel.

Johanna Sardonis och Nicke Andersson. Foto: Susanne Nilsson

Skräckrockens farfar höll måttet

Detta är femte året som Alice Cooper gästar Sweden Rock, senast skräckrockens farfar stod på någon av festivalens scener var för tio år sedan. I år har han hunnit bli hela 76 år gammal, något som inte märktes, energin var nämligen som hos någon som är minst 30 år yngre. Och Alice Cooper var sig lik såväl utseendemässigt som sångmässigt. Att regnet började ösa ner precis när legendaren äntrade den stora festivalscenen var något vi pressfotografer som stod längst fram knappt märkte av. Publiken verkade inte heller störas av regnet, antalet människor som stod framför scenen minskade inte trots att himlen öppnade upp sig alltmer. De stod och blev genomblöta för att få ta del av den hitkavalkad som spelades upp på scen.

Foto: Susanne Nilsson

Inget extraordinärt

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Sweden Rock Festival 2024 hade en stabil line-up, men inte bjöd på något extraordinärt. Ungefär som vädret, lite regn, lite sol, men inget extraordinärt där heller. Ett mellanår på de flesta tänkbara sätt. Men ändå ett mellanår som var väl värt resan ner från Stockholm till Norje.