Den 19 maj år 2000 hittades två små flickor mördade i Norge. De hette Lena Sløgedal Paulsen, tio år, och Stine Sofie Austegard Sørstrønen, åtta år. När de inte hade kommit hem efter att ha gått iväg en kort bit för att simma i en liten sjö, så anmälde tillslut deras familjer dem försvunna.
Sökinsatserna påbörjades direkt efter anmälan, kring 23-tiden på morddagen. Dagen efter deltog hundratals människor i sökandet, både poliser, dykare, frivilliga bergsklättrare och brandkåren. Till slut hittades flickornas kroppar, två dagar efter morden. De låg gömda i en skymd del av skogen, täckta med kvistar och grenar. Man hittade även blodspår tillsammans med flickornas kläder och skor. Både Lena och Stine hade blivit utsatta för sexuella övergrepp, blivit bundna, strypta, och till sist blivit knivhuggna till döds.
Inga konkreta ledtrådar
Efter upptäckten inleddes en mordutredning. Polisen hade inte många spår att gå på, men gjorde allt i sin makt för att hitta en potentiell gärningsman. De förhörde människor som bodde eller vistades i området, kända sexförbrytare, dömda mördare och psykiatriska patienter från en psykiatrisk institution i närheten, utan att få några signifikanta ledtrådar
Kristiansen dömd till förvar
Men drygt fyra månader efter morden så gick polisen ut med att man hade gripit två misstänkta – 21-årige Viggo Kristiansen och 19-årige Jan Helge Andersen. Båda männen blev sedan dömda. Kristiansen dömdes till “förvaring”, Norges svar på livstidsstraff, för båda morden samt våldtäkt. Han skulle sitta inne i minst 21 år för detta. Andersen fanns endast skyldig för ett mord och en våldtäkt, och dömdes till 19 års fängelse. Han blev villkorligt frigiven i januari 2015.
Riksadvokaten ber om ursäkt
Men Viggo Kristiansen har aldrig erkänt morden, och har gång på gång försökt överklaga sin dom. Det var först år 2021, på det femte försöket, som fallet tillslut togs upp på nytt. En ny polisutredning visade att bevisen, som initialt hade fått Kristiansen fälld, inte alls var så starka som de hade varit i den första rättegången. Det handlade bland annat om ett DNA-bevis som visserligen kunde tillhöra Kristiansen, men även drygt 50 procent av den manliga befolkningen. Visst DNA som hittades på platsen kunde knytas till Andersen, men inget kunde knytas specifikt till Kristiansen.
Med anledning av detta kunde inte längre Kristiansens skuld bevisas bortom allt rimligt tvivel, vilket gjorde att man nu har behövt frige honom. Norges riksadvokat har gått ut med att han ska frias, samt bett om ursäkt till honom och hans familj.