Den nya regeringen inför skärpta straff och längre straff. Detta slår hårt mot Kriminalvården, som redan är överbelastade.
Dubbelbeläggningar på häkten och anstalter, personalbrist, ung och outbildad personal. Så ser verkligheten ut idag inom Kriminalvården. Och med det nya Tidöavtalet blir belastningen på myndigheten ännu högre.
Behovet är akut
Behovet av fler anstaltsplatser är akut. Befintliga anstalter ska byggas ut för att rymma fler intagna, men som en nödlösning byggs ett antal modulhus som snabbt ges bygglov för men som också bara får stå i max tio år. Här sätts våningssängar in i rummen, så kallade beredskapsplatser.
Planerna omkullkastas
I en rapport från Kriminalvården från 2021 kan man läsa att ambitionen är att börja avveckla de beredskapsplatser som finns eftersom dessa ses som negativa för verksamheten och ökar riskerna för våld och allvarliga incidenter. Planen var enligt rapporten att halvera antalet beredskapsplatser inom fem år och att kvarvarande sådana platserna endast skulle användas tillfälligt vid behov. De planerna omkullkastas nu när de nya lagarna införs.
“Vårt uppdrag utmanas”
Nongrata har varit i kontakt med Kriminalvården för att höra hur de ser på de nya lagarna och dubbelbeläggningarna. Pressekreterare Olaf Zobel säger att det är ett tufft läge för Kriminalvården.
Hur ser Kriminalvården på de nya lagarna om skärpta straff och längre fängelsestraff, med tanke på den redan höga belastningen inom Kriminalvården?
– Tidöavtalet innehåller en mängd förslag som kommer att ha en stor påverkan på Kriminalvården. Regeringen har aviserat att man vill ge oss i uppdrag att utreda hur kapaciteten i anstalter, häkte och frivård behöver dimensionernas utifrån de kriminalpolitiska reformerna som de fyra partierna är överens om. (Det handlar till exempel om ytterligare straffskärpningar, sänkt gräns för obligatorisk häktning, ändrade regler för villkorlig frigivning och ett utökat ansvar för unga dömda.) Det välkomnar Kriminalvården. Vår kriminalvårdsexpertis är viktig för att beslutsfattarna ska kunna få en god förståelse för hur förutsättningarna ser ut idag och vilka behov som finns i svensk kriminalvård.
Men det är också viktigt att påtala att det är fullt inom svensk kriminalvård. Kriminalvården bygger om, bygger till och bygger nytt och vi rekryterar 5 000 nya medarbetare varje år (under tre år) för att kunna genomföra vårt viktiga samhällsuppdrag. Men vårt uppdrag utmanas.
Hittills har vi klarat uppdraget, och det är ingen annan som kan göra det åt oss, trots plats- och personalbrist. Vi tar fortfarande emot misstänkta och dömda och erbjuder dem återfallsförebyggande insatser. Dessutom utförs detta i ett förhållandevis stabilt men ansträngt säkerhetsläget, genom medarbetarnas goda säkerhetsarbete. Men vi ska inte sticka under stol med att det är ett tufft läge för svensk kriminalvård.
Hur ser ni på dubbelbeläggingar utifrån ett säkerhetsperspektiv, både för intagna och personal?
– Generellt kan vi säga att ett större antal personer på befintlig yta ökar riskerna för hot och våld, men det är svårt att säga i vilken omfattning dubbelbeläggning ökar riskerna. Visserligen har antalet incidenter ökat i verksamheten men inte avsevärt mycket mer än ökningen av antalet intagna. Exakt hur stora riskerna är, är alltså svårt att besvara. Samtidigt inför vi kompensatoriska åtgärder som till exempel ökad bemanning, mer utbildning samt gör noggranna säkerhetsbedömningar löpande. Säkerheten är alltid prioriterad.
Beläggningen är extremt hög, på en nivå som vi inte tidigare upplevt. Det är ofrånkomligt så att hela organisationen påverkas av läget. Arbetsmiljön är ansträngd. Vi inser att det kräver mycket av oss att hela tiden anpassa oss efter ökande risker och vidta de åtgärder som är möjliga. Men vi tar de ökande riskerna på största allvar och arbetar hårt för att göra det bästa i en svår situation.
Vad anser ni är de största problemen och riskerna med dubbelbeläggningar?
– En längre tid med dubbelbeläggning innebär påfrestningar på verksamhetsinnehållet och även på säkerheten. Det blir köer till besöksrum och telefoner, gemensamhetsutrymmen räcker inte till, slitaget blir större, trängseln riskerar att skapa konflikter och en försämrad arbetsmiljö. Riskerna för incidenter ökar. Och inte minst innebär dubbelbeläggning ett avsteg från den högkvalitativa kriminalvård som vi har byggt upp under lång tid och som vi fortfarande strävar efter att vidareutveckla i ett längre tidsperspektiv.