Avhoppad gängmedlem till Nongrata: “Snuten kan inte få slut på skjutningarna”

Ricard Aron Nilsson

Hittills har 55 personer skjutits ihjäl i år. Nongrata fick en intervju med en nyligen avhoppad gängmedlem som berättar om sin uppväxt, om våldet och om livet efter gänget.

Erik, som vi kallar honom, fyllde 23 i år och har enligt honom själv varit aktivt kriminell sedan 9 års ålder, vilket var när han för första gången var med på ett rån. Vid det tillfället gav Erik och två kompisar sig ut en kväll och rånade tre barn i hans egen ålder, på deras mobiler och jackor.

– Jag kommer ihåg hur vi valde ut såna med dyra märkesjackor. Nån försökte springa, men vi tacklade han. Tryckte upp dom mot nåt träd eller vägg och tryckte kniv mot halsen. Vi var småungar som var helt galna.

Myndigheterna misslyckades

Vad fick dig att börja med så grov brottslighet innan du ens fyllt 10?

– Först var det som en kul grej. Men jag fick liksom också respekt. Andra blev rädda. Det blev något jag och mina bröder kunde göra tillsammans.

Eriks barndom präglades av ett utanförskap, där varken polis, socialtjänsten eller hans mamma, verkade kunna nå fram till honom.

– Alltså, mamma försökte, men jobbade hela tiden. Fanns liksom inte tid att kolla mig. Aina har kört hem mig så jävla många gånger och oftast var mamma på jobbet. Alltid min äldre syrra som tog emot och sa till snuten att hon skulle ta hand om det. Fattar du, snuten bara åkte. Sen kom nån orosanmälan, men inget hände mer än några samtal med nån från soc. Dom ville jag skulle snacka med en barnpsykolog eller vad det heter. Jag testade, men skippade det efter två eller tre samtal. En vit snubbe som inte har en jävla aning om hur mitt liv är. Min vänner var de som jag kunde känna alltid fanns där. Alltid. Vi mot alla andra. Ibland var det som jag inte hade någon annan. Förutom mamma och syrra så var mina bröder dom enda som verkligen backade mig.

Vad fick dig att börja sälja droger?

– Ville ha cash. Såg andra i området som sålde och vill ha samma bilar, klockor och guzzar. Fatta att när jag och mina vänner inte ens fyllt 11 så fick vi tjäna fett mycket cash bara genom att stå och hålla i laddet. Eller tabben. Vi var under 15 och skulle ändå inte få straff. Soc kunde ändå inte göra nåt. Vi kunde få flera lax för att bara stå hänga en kväll. Sen fick vi mer ansvar och sen plötsligt var jag 16-17 år och tjänade 60-70 lax i månaden.

Fick du 60 000-70 000 kr i fickan eller var det vad du sålde för?

– Vinst. Cash att spendera. Ibland mer ibland mindre, men vi tjänade bra. Det var jag och mina bröder som delade. Tillsammans var vi kungar. Vi tjänade mer och mer.

Tjänade 300 000 i månaden

Vad tjänade du och dina vänner som mest?

– Precis innan kriget så kunde vi lätt få in 200 000-300 000 månaden. Vi hade råd med vapen, bilar, allt vi ville ha. Men detta var bara under några månader.

Hur gamla var ni då?

– 19-20 år.

Togs ni aldrig?

– Jo, fick ungdomsvård innan jag var 18. Sen ett par rundor på kåken. Samma med med mina bröder. Men nån av oss var alltid ute. Nån var fri och skötte vår business. Så när jag kom ut var det alltid bara att köra.

Men nu har du hoppat av. Fått skyddade personuppgifter och försöker lämna det gamla bakom dig. Vad hände?

– Heder hände. Småskit blev till mord. Det var fucked.

Berätta om konflikten. Hur började den?

– Så jävla fucked. Min ena bror hade börjat köra ett eget race och sålde utan att vi andra visste det. Men klart vi fick reda på det. Vi fattade att nåt inte stämde. Jag var med och konfronterade han. Han nekade. Började skrika och hota. Jag slog till honom. Då drar han fram en gun. Alla chillar ner, vi andra hade inget på oss. Han stack. Sen började kriget.

Hur menar du kriget?

– Vi gick alltid beväpnad. Vi hade svurit att plocka honom. Han hade fucking lurat oss.

”Han hade ingen heder”

Erik blir märkbart upprörd när han tänker tillbaka. Han knyter näven och andningen blir häftigare. Blicken flackar. Men han lugnar sig snart.

– Alltså, jag fattade inte det. Han hade spottat på oss. Behandlat oss som horor. Ingen heder. Ingen lojalitet. Vi hade bestämt oss att ta honom. Men han hade skaffat andra som backade honom. Vi sköt. Dom sköt. Nån blev skadade, fucking tur att ingen dog.

När bestämde du dig för att dra dig ur?

– När de började komma hem till min mamma för att leta efter mig. Dom kom, mamma var rädd och ringde mig. Men dom var alltid borta när jag och mina bröder hann dit. Jag började tänka på att inget är värt att riskera min mamma och syster. Familjen är alltid viktig. Så när nån kastade in en fejk handgranat på mammas balkong som en varning, då fattade jag. Fortsätter jag så kan dom dö. Och det skulle vara mitt fel. Jag måste döda alla eller backa helt. Jag backade. För familjen.

“Det är för sent”

Hur tog du dig ur gänget?

– Jag kontaktade en sån där som jobbar med avhoppare. Han hjälpte mig i kontakten med snuten. Fuck vad det kändes fel att snacka med snuten. Jag golade aldrig på nån, kändes ändå fucked up.

Vad kan man göra för att få slut på skjutningarna och våldet i övrigt?

– Det är för sent. Snuten kan inte få slut på skjutningarna. Rasister i riksdagen. Om inte nån som bestämmer fattar hur det är att bo i orten och inte fattar hur det är att inte se en framtid, då kommer det bara bli värre och värre.

Pluggar komvux

Erik har idag flyttat bort från stan där han växte upp. Mamman och systern flyttade tillsammans med honom, de fick också skyddade personuppgifter. Alla var tvungna att börja om, hotbilden var för stor. Nu pluggar Erik på Komvux, men en del av honom saknar det gamla livet.

– Nu har jag ingen cash längre. Tar bussen istället för min BMW. Men jag behöver iallafall inte oroa mig för att jag eller min familj blir klippta.