Joan Jett and the Blackhearts och Helloween stod på scen under tredje dagen, den ena bjöd på storartad underhållning, medan den andra bjöd på divalater.
Det finns ingen tvekan om att Joan Jett är en äkta rockstjärna. Hon äger scenen som få andra och när de ikoniska hitlåtarna rivs av så sjunger alla med. Även om ljudet lämnade en del att önska så finns det egentligen inte att klaga på veteranens framträdande på Sweden Rock. Jo förresten, hennes divafasoner är något som jag inte riktigt är förtjust i. Det som syftas på är att ingen fotograf fick ta bilder, varken från fotodiket eller med en professionell kamera från publiken (något vissa struntade i).
En del artister som kommit upp i åldern vill undvika att bilder publiceras där de ser gamla ut. Kom igen. Allvarligt? Idag är alla nya mobiler så pass bra att om man står framme vid kravallstaketet och fotar eller filmar så kan man se varenda rynka på bild. Nu vet jag inte om skälet till fotoförbudet var fåfänga i just detta fall. Men jag kan konstatera att denna typ av divafasoner borde artisterna sluta med.
Bästa live-showen
Det tyska power metall-bandet Helloween bildades 1984, men slog igenom först tre år senare när de släppte Keeper of the Seven Keys Part I. Efter att medlemmar kommit och gått så skedde en återförening 2016 som lett till Helloweens återkomst till studion och turnélivet. Förra året firade de 40 år och i år spelar de än en gång på Sweden Rock, och deras konsert var inget annat än fulländad.
Scenshowen, glädjen, publikkontakten, användandet av storbildsskärmarna för effekter… allt kan sammanfattas i ett enda ord: storartat. Tycker du om hårdrock men har aldrig sett Helloween live? Då rekommenderar jag att du genast sätter upp det på din bucketlist.