Med självdistans, tunga riff och ett energifyllt framträdande, gav Clawfinger mig den bästa konsertupplevelsen på Sweden Rock 2026.
Första gången jag såg Clawfinger var i Kristianstad 1993, alltså samma år som de släppte sitt framgångsrika debutalbum ”Deaf Dumb Blind”. Såg dem sen igen 1998 när de spelade på Karlshamn Rock Festival i Norje Boke, som nästa år bytte namn till – you guessed it – Sweden Rock Festival. Nu har det alltså gått 28 år sedan de senast stod på scen framför mig. Visste inte vad jag skulle vänta mig, men efter att ha fått se mina ungdomsidoler live som medelåldersman, så kan jag bara säga Wow!!!
Rått och tungt
Solens strålar värmde framför Sweden Rocks största scen när bandet gick på. Från första sekund var det energifyllt, rått, tungt och helt jäkla fantastiskt. Sångaren Zak Tell sprang under en av låtarna ner i diket vid kravallstaketen för att hälsa på fansen samtidigt som han fortsatte sjunga. Han och keyboardisten Jocke Skog fyllde tiden mellan låtarna med ett avslappnat och humorfyllt snack. Hela bandet visade en tacksamhet och självdistans som flera artister borde ta till sig av.
För mig var detta den absoluta höjdpunkten på årets festival. Jävlar vad bra!!!