Growlande skönsång, empati och djuriskt raseri

Sångarskan Tatiana Shmayluk. Foto: Ricard Aron Nilsson

Imponerande sångteknik, hoppfulla budskap och energifylld råhet blandat med divalater.

Trots den tidiga speltiden så är det många tusen samlade framför Festival Stage denna lite lätt kvava junieftermiddag. Ukrainska Jinjer debuterade på Sweden Rock för bara två år sedan. Förra året firade de tio år som band och att de redan är tillbaka och spelar är de väl förunnade. Besökarna är också väl förunnade, för Jinjer är bra, riktiga jäkla bra. Frontkvinnan Tatiana Shmayluks förmåga att hantera både skönsång och growling imponerar och har lockat många fans världen över. Detta är min första konsert med dem, men det lär inte bli den sista.

Ger hopp i mörka stunder

Amerikanska Skillet är åter på Sweden Rock, det var elva år sen sist och utifrån publikens reaktioner var detta något efterlängtat. Flera låtar, framförallt ”Hero” och ”Monster” fick fansen att brista ut i allsång.

Det Skillet är absolut bäst på är publikkontakten, frontmannen John Copper har en charm och förmåga att nå ut till även den enorma samling som finns framför Rock Stage. En del av denna intimitet som skapas handlar om budskapet de förmedlar. Deras musik och texter är fyllda av empati, där de genuint verkar bry sig om sina fans och medmänniskor. Låtarna tror jag ger hopp för många även i de mörkaste av stunder.

Succédebut på Sweden Rock

Det fanns viss oro för att det skulle bli en blött tillställning. Himmeln hade precis öppnat upp sig en stund innan Slipknot skulle gå på. Marken hade förstås blivit geggig, men det förtog inte den förväntansfulla stämning inför att bandet skulle äntra en Sweden Rock-scen för första gången.

– We have been waiting a long time to say this: Hello Sweden Rock! skriker sångaren Corey Taylor en bit in i konserten till de omkring 30 000 personerna som samlats framför Festival Stage.

Publiken sjunger med i flera av favoriterna. Särskilt i ”Psychosocial” löper såväl band som publik amok och ger sig hän i stunden.

Det är rått och energifyllt. Det är djuriskt raseri när det är som bäst. Tyvärr fångades inget av detta på bild då endast tio fotografer tilläts fotografera, till skillnad mot de flesta andra band som välkomnar pressen för att kunna nå ut till sina fans. Just därför blev det istället två inbitna Slipknot-fans som fick posera framför vår fotograf.