Sist ackordet har klingat ut genom högtalaren på Festival Stage. Sweden Rocks 32:a år har nått sitt slut. Och i år känner jag inte på samma sätt som jag gjort tidigare år. Har jag haft roligt? Absolut! Men något har saknats, eller snarare, något har förändrats.
Jag ringde polisen för att fråga hur det sett ut med brottsligheten under årets festival. Det framgick att det varit relativt lugnt som vanligt, någon misshandel, något fall av sexuellt ofredande och en del andra mindre allvarliga brott. Det mest uppmärksammade var de organiserade mobilstölder som hade skett. Polisen ansåg att det varit väldigt lugnt, i synnerhet med hänsyn till det stora antal människor som befunnit sig på området. Min upplevelse av det påstådda lugnet, skiljer sig dock.
Stökigare än vanligt
Jag och flera andra personer jag samtalat med, är av åsikten att många av årets besökare varit betydligt otrevligare och mer respektlösa än någonsin tidigare. Det finns därtill en större benägenhet att bryta mot reglerna som gäller. Ett exempel är att väldigt många verkade strunta i rökförbudet. Jag såg hela tiden de som rökte framför scenerna. Redan vid första konserten stod jag bredvid ett par personer som rökte, när jag påtalade att det var rökförbud så var enda svaret som erhölls ”Jag vet”.
Jag såg även slagsmål bland folk som råkade knuffa till varandra framför scenerna. Ytterligare något som jag aldrig sett tidigare år.
Ett alltför stort antal föräldrar har inte följt regeln om att alla barn under 13 år måste ha hörselkåpor framför scenen. Ännu något som jag inte sett innan.
Män som betedde sig olämpligt mot kvinnor, var också vanligt förekommande. En tjej jag pratade med sa att hon aldrig tidigare känt sig otrygg av att ensam gå runt på Sweden Rock, men i år kändes det ofta osäkert.
Min lista kan göras ännu längre. Det jag kan konstatera är att något var annorlunda i år med många av besökarna. Frågan är vad?
Är Slipknot och Korn problemet?
En del kollegor som varit många år på Sweden Rock reflekterade över att Slipknot och Korn dragit en annan typ av besökare som inte lever enligt ”Sweden Rock-andan”, alltså att alla tillhör en stor familj. Att om någon stöter till en annan, så ber man om ursäkt istället för att börja slåss. Spiller man ut någons öl, så köper man en ny. Jag vet inte om fansen till de aktuella banden är annorlunda, men det är en teori.
Sett till vad festivalledningen kan göra, så såg jag betydligt färre publikvärdar som rörde sig på område. Tidigare år var antalet gula västar som gick runt och var trevliga och hjälpte till och som kunde rapportera in problem, betydligt fler (iallafall så som jag uppfattat det).
Jag vet som sagt inte vad som hänt just i år, men det är något som festivalledningen bör reflektera över.
Enastående avslutning
Sista dagen av festivalen bjöd dock inte endast på negativa reflektioner från min sista. Jag fick även se två riktigt bra live-framträdanden, Turbonegro och Sabaton.
Turbonegro är en, för många, bisarr skara av rock-musiker. Deras glampunkrock (ja, det är mitt eget begrepp – tror jag i alla fall), får en att vilja hoppa och studsa framför scen. Det är underhållande, det är dekadent och inte minst energiskt – även om låtarna för egen del ibland känns likartade. Men deras comeback på Sweden Rock får mer än godkänt från mig och även från publiken, av alla glada miner att döma.
Bombastiskt framträdande
Till skillnad från en annan skribent som varit lyrisk över Korns konsert, så ger jag Sabaton första platsen på pallen för årets bästa framträdande. En del tyckte säkert att all pyroteknik var i överkant, men personligen njöt jag av deras bombastiska framträdande. Framförallt spred sig bandets uppenbara glädje över att avsluta festivalen till publiken. Det var en enastående upplevelse och en värdig avrundning på årets festival. Och bland denna publiken såg jag varken otillåten rökningen eller något slagsmål, istället såg jag den gemenskap som tidigare år varit en självklarhet på Sweden Rock och det är min innerliga förhoppning att Sweden Rock-andan återvänder 2026.
