Sweden Rock Festival 2025 har dragit igång. Ännu en gång har det lilla blekingska samhället Norje fyllts till brädden av rockers som visar samma glädje som ystra kvigor gör när de släpps ut på grönbete efter en lång kall vinter.
Det är något särskilt med att stå innanför entrén som en del av det pressuppbåd som varje år bevakar insläppet av Sveriges största musikfestival. Tusentals besökare står redo utanför. Många är lite runda under fötterna trots att klockan inte ens hunnit bli 12. Alla är glada, redo att ännu en gång komma bort från vardagens bestyr under några dagar.
Och plötsligt börjar det rusa in besökare. När jag står där och tittar tänker jag att det är så här bönderna måste känna när de ser ystra kvigor skutta ut i hagen på våren. Nu menar jag inget illa, tvärtom, det jag vill få fram är att besökarna till Sweden Rock utstrålar den ultimata lyckan. Ren eufori. Och jag blir faktisk lite avundsjuk. Visst jag tycker om att gå på festivalen, men inte så mycket att jag studsar runt som en yster kviga.
Ett par av dessa glädjefyllda rockers är Henrik och Isak. Bägge klädda i jeanskläder fulla med olika patches från favoritbanden. Detta är två kompisar som i år är på festivalen för nionde gången tillsammans. Under dessa år var bland annat Joddla med Siv år 2023 en klar favorit.
– Det var det sjukaste jag sett i hela mitt liv, det mest oväntade nånsin. Satan va bra det va, säger Henrik.
När jag står där och pratar med dem så kommer ytterligare två kompisar, Joel och Joel. Ena Joel bär rosa skor, medan hans namne är mer vardagligt klädd, alltså ingen klädsel som står ut och skulle peka på att han är hårdrockare (inte för att rosa skor är en rockig utstyrsel, men fortsätt läs, jag har faktiskt en poäng). Vardags-Joel har också en lite annan framtoning, lika glad som sina tre vänner, men lite mer vardagliga.
Henrik, Isak, Joel och Joel personifierar på ett sätt den typiska Sweden Rock-besökaren, och med detta menar jag att det inte finns någon typisk besökare. Här är fyra personer som är kompisar, men engagerar sig på olika nivåer i festligheterna. Alla är olika och det är helt okej, alla är nämligen välkomna. Kom som du är. Klä dig som du vill. Ingen kommer titta på dig som om du vore konstigt. Här är det musiken som förenar. Musiken är det som för några dagar skapar ett samhälle där alla får vara som de vill, fri från samhällets vanliga restriktioner och fördomar. Ett samhälle som jag gärna hade levt i mer än de fyra dagar som festivalen pågår.